Regionens tolktjänst ska bidra till delaktighet och inflytande genom att erbjuda tolk till barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade, hörande och i vissa regioner röst-, språk-, och talskadade. (HSL § 3b). Respekt och icke-diskriminering ska prägla tolkverksamheten och varje tolkanvändares personliga integritet ska alltid värnas. Professionalism och gediget kunnande ska finnas hos alla medarbetare inom tolkverksamheten.
För människor med kommunikationshinder föreligger praktiska svårigheter att vara delaktiga i samhällslivet och få del av samhällets utbud av aktiviteter. Det är även svårt för samhället att få tillgång till den resurs och kapacitet som dessa människor har att bidra med. Det kan handla om att ge och ta del av information, utöva inflytande, påverka sin egen livssituation, delta i förekommande aktiviteter mm.
För att undanröja, eller i varje fall minska, dessa svårigheter har regionerna genom lagstiftning ålagts att erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Med ”vardagstolkning” avses enkelt uttryckt tolkning i alla förekommande situationer i vardagslivet. För tolkning på utbildning, polisförhör och i domstol är annan huvudman betalningsansvarig.
Allt arbete med kommunikation mellan människor rör oundvikligen vid etiska frågeställningar. Arbetet innebär anpassning till den situation som råder vid varje tillfälle och innebär många gånger emotionell närhet till uppdragets innehåll och ibland även fysisk närhet till brukare, t ex taktil tolkning. Om resurserna är otillräckliga måste prioriteringar ske varvid etiska frågor kan vara avgörande för vilka uppdrag som skall utföras.
För att motverka diskriminering och möjliggöra delaktighet och inflytande ska regionen erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Att kunna utöva inflytande och påverka skeenden och utveckling är en viktig samhällelig rättighet. Regionen ska informera berörda grupper om de möjligheter till tolktjänst som finns inom regionen samt erbjuda tolktjänst för vardagstolkning i de situationer som brukarna önskar. Det är angeläget för regionernas tolktjänst att ett nära samarbete och dialog sker mellan brukare och tolkverksamhet. Regionens tolkverksamhet ska även samverka med brukarorganisationer, (HSL §2a).
Det är uppenbart att människor med kommunikationshinder inte har samma möjligheter som andra att ta del av utbudet av service och olika aktiviteter. Att utöva inflytande och påverka skeenden och utveckling i egenskap av till exempel förälder, medarbetare, konsument blir också svårare. Samhället kan inte heller få nytta av resurser och kapacitet som dessa människor besitter. Att delta i arbetslivets olika aktiviteter blir också mer komplicerat till exempel att få information på arbetsplatsmöten eller att delta i konferenser. Det kan även gälla fritidsaktiviteter som deltagande i förenings- och studieverksamhet och förtroendeuppdrag.
Vår verksamhet är till för att motverka detta. Tolkverksamheten kan givetvis inte ensam öka delaktigheten och inflytandet för dess brukare. Tjänsten kan bara erhållas när den blir efterfrågad. Det måste alltså till att någon begär tolktjänst.
Delaktighetsprincipen medför att det är brukarens upplevda behov som ska vara vägledande.
Alla berörda skall bemötas respektfullt och lika oavsett språk, kommunikationsmetod, etnisk tillhörighet, politisk uppfattning, religion, kultur, funktionshinder, social status, ålder, kön eller sexuell läggning. Om resurserna är otillräckliga måste prioritering ske. Den brukare med mest angeläget tolkbehov skall då tillgodoses i första hand. Vid bedömning av angelägenhetsgraden måste hänsyn tas till brukarens personliga upplevelse av behovet.
Tolkverksamhetens resurser ska fördelas så rättvist som möjligt. Grundläggande ska vara att den brukare, som har störst behov av tolkinsats, ska tillgodoses först, om resurserna är begränsade. Med ”brukare” avses då givetvis både döva och hörande.
Att jämföra värdet av olika tolkningar är givetvis oerhört svårt. Det som är synnerligen viktigt för en brukare kan vara mindre viktigt för en annan. Inför varje prioritering måste man ställa frågorna: Vad får en utebliven tolkning för konsekvenser för samtliga inblandade? Hur påverkas framtida möjligheter att tillgodose tolkbehov om ett specifikt uppdrag nu utförs vad gäller tolktjänstens uppdrag, kvalité på tolkuppdraget, ekonomiska konsekvenser etc.
Respekt för varje människas integritet är grundläggande för tolkverksamheten. Respektfull behandling innebär att tystnadsplikt skall iakttas som bygger på oavvislig respekt för varje människas integritet.
En tolk deltar inte i samtalet utan gör det möjligt. Tolkverksamheten är organisatoriskt knuten till regionen som lyder under sekretesslagen, 1980;100, där bestämmelser om tystnadsplikt regleras. Ibland utförs tolkningar i sammanhang där andra eller inga sekretessregler finns. Tolkar och övriga medarbetare följer dock alltid en yrkesetisk praxis som innebär en strikt tystnadsplikt och sekretess.
Professionalism innebär att det skall finnas ett gediget kunnande inom hela organisationen så att alla som kommer i kontakt med verksamheten kan konstatera att deras ärende handläggs med hög kompetens.
Varje tolk skall ha tillräcklig språklig och tolkmässig kompetens samt personlig lämplighet för att på ett professionellt sätt utföra varje tolkuppdrag som hon eller han anlitas för. Med ”professionellt sätt” avses här förmåga att hantera varje uppkommen situation och kunna anpassa tolkningen till de förutsättningar som gäller för respektive tolkning så att den eftersträvade kommunikationen kan möjliggöras på alla deltagares villkor.
En förutsättning för att verksamheten ska kunna leva upp till de tolketiska idealen är kompetens. De som arbetar i tolkverksamheten behöver - förutom professionalism – ha förmåga till empati och lyhördhet.
En kompetent organisation, såväl enskilda medarbetare som organisationen, har fokus på medarbetarnas hälsa och arbetstillfredsställelse, ledarskap, helhetstänkande, kostnadseffektivitet och lärande.